onsdag 2 maj 2012
Exprssionism
Läs om expressionismen i Pdf-materialet från Intiman om Ett drömspel. Det står bl a: "Man rörde sig gärna me namnlösa, typiska rollnamn: Fadern, Modern, Dottern, En student osv.". Limnande rollnamn förekommer i Ett drömspel
. Vad gör det för pjäsens form - d vs det absurda som skildras i drömlikt. Jämför gärna med pjäsens Erinran: "Författaren har i detta Drömspel sökt härma drömmens omsammanhängande men skenbart logiska form. Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existera icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väfver nya mönster: en blandning av minnen, upplefvelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. Personer klyfvas, fördubblas, dubbleras, dunsta af, förtatas, flyta ut, samlas. (...)".
Expressionisterna ville uttrycka sina känslor i konsten. Kan man säga något tydligare genom att uttrycka sig mer diffust eller blir det bara flummigt?
Kuriosa i sammanhanget är att Edward Munchs målning Skriet är ett exempel på expressionistiskt måleri. Den såldes för rekordsummor i onsdags! www.dn.se/kultur-noje/nytt-auktionsrekord-for-skriet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Viktor, Mathilda, Max, Ola och Daniel
SvaraRaderaVi tycker att det expressionistiska inslaget i dramat ger en tydligare bild av temat, men att pjäsen blir något svårförstådd. Drömmens surrealism gör att känslorna dras fram tydligare - som sorgens ständiga närvaro, äktenskapets måsten och kärlekens väntan. Å andra sidan gör de mångfaldiga hoppen mellan tid och rum att man har svårt att förstå var pjäsen utspelar sig, vem personerna är och vad som egentligen händer.
Känslan av förvirring och kuriositet förstärktes av att karaktärerna var namnlösa. Agnes syn på människorna var väldigt simpel, därför tror vi att de inte behövde namnges. Detaljer såsom namn, tid och rum försummades samtidigt som känslorna och pjäsens tema framhävdes. Tack vare detta kunde åhörarna, trots viss förvirring, relatera till karaktärernas liv och känslor.
SvaraRaderaAnna-Malin, Carolina, Jonathan och Thérèse
Jag håller med de som redan har kommenterat. Jag håller t.ex. med tjejerna och Jontes kommentar om att de namnlösa karaktärerna förstärke förvirringen.
SvaraRaderaJag håller med Malle, Carolina, Jonathan och Thérèse. Agnes syn på människorna var simpel, så därför behövdes de inte namnges!
SvaraRaderaDe senaste kommentarerna är från Erik och Linus
SvaraRaderaJag håller med tjejerna och jonathan. Man blir mer förvirrad när de är namnlösa. / alice
SvaraRaderaDå har den kanske uppfyllt sitt syfte - att förstärka det drömlika? Se ovan: "Expressionisterna ville uttrycka sina känslor i konsten." Kommer Strindbergs intresse för experiment fram i pjäsen?/CCG
SvaraRadera